2191 dagar sedan ...
Datum: 2008-10-31 Tid: 12:31:21För 2191 dagar sedan (31 okt 2002) var vädret exakt det samma som idag. Den första snön föll med storm. Mitt i allt det stannade mitt liv upp när pappas tog slut. Både vädret och döden kom som från ingenstans.
Aldrig fick en ny innebörd. (Aldrig betyder inte någonsin mer, kommer inte att ske under några omständigheter. Tveksamhet existerar inte í det begreppet. ) och I relation till Aldrig känns "en evighet bort" som en övervinnlig tid. 
Hade jag inte haft minnen, känns människor att prata om honom med ... bilder. Då hade Aldrig inte fungerat ...
(hittatde dessa bilder på nätet från då han va ung. De får mej att le)
Bonustanke: Jag ska erkänna min avundsjuk på de som anser att saknaden blir lättare med tiden. Min logik är: första dagen ifrån någon man tycker om är lugn, men när fyra dagar gått känns det mer och då en månad gått och man inte träffat personen kan man toklängta efter den. (Varför skulle fallet vara annorlunda bara för jag vet att personen jag längtar efter, aldrig mer kommer finnas nära mej?)
Hej Gumman! Vilket fint inlägg, tänker extra mycket på dig en dag som denna. Hoppas du vet att jag finns för dig!! Love you!
Hej. ja det var ett fint inlägg. Jag ser alltid fram emot att läsa din blogg men detta inlägg tar lätt priset som det vackraste. Hoppas att allt är bra med dig i stort. ses nog snart!?
Kram J.
Kikade in på din blogg, och läste precis ditt fina inlägg. Nu sitter jag här och gråter- för din skull. Min fina Linnéa!
